Johanna - mamma till Nora

Magen växer och gror för varje dag som går. Det är en underbar känsla att känna liv varje dag, flera gånger om dagen, inifrån magen. Jag vill nog kunna säga att jag känner skillnad på om det är en hand eller fot, men det är inte alltid lika lätt. Men ibland får jag mig en riktig kick, och då måste det vara de 5cm långa fötterna som säger

- Hej Mamma, här är jag!

 

 

 

Nu som jag är gravid vill jag nog kunna säga att detta är en av de stora "milstolparna" i graviditeten, för alla. Att det inte längre bara är man själv och sin kära som ser magen, utan alla runt omkring också! Att det liksom inte längre är något tvivel längre - alla kan se att det ligger en bebis i magen, inte bara att man har stoppat i sig lite mycket den senaste tiden!

 

 

Igår på jobbet till exempel, hjälpte jag ett gammalt par. Efter att dom tackat så mycket för hjälpen och pratat om att dom älskar oss svenskar eftersom vi ger så otroligt bra service, tar hon mig på magen och frågar - "är det långt kvar?" - 4 månader svarar jag, som världens stoltaste mamma.

 

 

Det hände något liknande i förra veckan. En dam var på väg ut av butiken, tills hon i det sista säger -"Föresten, du kanske du kan hjälpta mig! Vet du vart jag kan hitta fina bebiskläder här på centret?"

Självklart kunde jag det och pratade om alla olika butiker, vart hon hittar de sötaste plaggen, de med lite kvalitet och vart dom hade dom billiga och dyra. Detta kan jag göra på heltid, inga problem, det är ju så mysigt!

 

 

Att handla bebisprodukter är underbart, men tar också tid. Självklart vill vi tänka igjenom alla stora köp som görs, så som barnvagn och säng. Det är ju tråkigt om man skulle ångra sig i det första..

 

När vi kom över STOKKE blev vi båda helt förälskade, tills vi såg priset. Den var bara helt fantastiskt söt och praktisk, men var den värd priset? Efter många diskussioner bestämde vi oss för att den fick vara kvar i drömmarna, men i verkligheten fick det bli något annat..

 

 

Men, nu är det så, att Karls föräldrar ville köpa säng till oss. Karls mamma blev också förälskad i STOKKE och vet ni vad? Vi ska faktiskt få den i present av dem v Hur underbart är inte det då? Ibland hjälper det att drömma stort!

 

 

Det här med att bloggahar jag provat två gånger tidigare. Det funkar en stund - men efter ett tag känns det som att man bara skriver om det samma, ingen kommenterar och det rinner ut i sanden. Inte speciellt kul, alls.

 

 

Men nu är det dags att prova det igen, för tredje gången. För denna gången känns det verkligen som att jag har något att skriva om, att dela med mig av till vänner och familj. I september förväntar vi oss en liten halvmeter, som Karl kallar det. En liten blöjunge, som jag säger. Och det mina vänner, är helt magiskt!

 

 

Att bo i Oslo, 45 mil från familjen och att inte ha alla sina vänner samlade på ett ställe, är inte det lättaste. Det funkar, såklart, jag trivs ju hur bra som helst här. Men när saker som detta kommer in i bilden blir det annorlunda. Jag vill ju vara nära familjen hela tiden, dela med mig av allt som händer. Därför tänker jag att detta är ett fint sätt att hålla alla uppdaterade på.

 

 

Så nu lägger vi allt som heter sena kvällar och trötta söndagar bakom oss, för här blir det mest bebisprat framöver!

Kos dere, som norrmännen säger.