Johanna - mamma till Nora

När Nora firade sin allra första jul, 2012, fick hon sångböcker av mormor och morfar som är från Ellen och Olle sjunger. Det är hårda böcker med kända barnvisor och bilder som berättar det man sjunger. 

Nu när Nora är äldre och förstår lite mer så älskar hon dessa böckerna. Vi kan sjunga och se i böckerna om och om igen och när vi ber Nora hämta en bok så att vi kan läsa för henne, är det alltid dessa böckerna hon hämtar. Gärna 3 stycken på en gång.

I söndags beställde vi hem resten av serien från nätet och idag var jag på posten och hämtade de. Ska bli skönt att få sjunga lite andra sånger än de 6 böckerna vi har haft sen tidigare och så börjar de dessutom bli lite slitna så nu är det på tiden att slita ut några nya istället. Men perfekt tips till er som har barn som gillar både böcker och sång, de här böckerna är så fina!

De sista dagarna har det snöat nästan dag och natt som gjort att det ligger ett tjockt täcke med snö på marken. Vi hade ju nästan ingen snö alls förra året så nu kommer väl allting på en gång. Vi får se hur länge det stannar. Väldigt mysigt i alla fall, även om det är väldigt tungt att köra vagnen uppför backar! 

 

Igår klädde vi på oss varmt och gick ut för att leka. Nora har, de få gångerna vi har varit ute i snö, inte varit så väldigt förtjust i det. För det första är det svårare att gå i vinterskor än små nätta joggingskor och så är det ju mycket tyngre att gå i snö än på bar mark. Men efter att vi fick låna en pulka av en annan barnfamilj som också var ute och lekte, fick Nora en positiv uppfattning av snö och efter att ha åkt ner för backen flera gånger var det heller inte något problem att gå själv i snön! Så det första vi gjorde när vi kom in igen, efter att ha druckit oss varma av varmchoklad (som Nora älskar) klickade vi hem en pulka från nätet som vi hoppas kommer innan helgen! Och så får vi såklart hoppas att snön väljer att stanna kvar en stund, nu när den först är här. 

Just nu sitter vi hemma, Karl och jag, samtidigt som Nora antagligen ligger och sover just nu - på dagis!

I måndags var det Noras första dag. Både Karl och jag var med henne under hela tiden. Vi var där ett par timmar och Nora sprang runt och hade det hur bra som helst! Igår gick Karl dit ensam med henne. Då fick han också lämna henne för en kortare stund så att hon ska få vänja sig att vi inte är där. Det gick så bra att Karl kom hem igen för att hämta mig så att vi kunde gå dit tillsammans. Under tiden skulle de pröva att lägga Nora. Nya miljöer, nya människor och massa intryck gjorde att hon hade svårt för att sova. Karl fick gå in i sovrummet och prova, men när det inte hjälpte fick mamma komma in och trösta. Jag hann nästan bara lyfta upp henne i famnen så somnade hon. Idag gick Karl dit för att lämna henne. Han gick ut för en liten stund och allt funkade bra. Nu har han varit hemma i snart 2 timmar och ska tillbaka igen klockan 13.30 för att hämta henne. Så länge allt går bra såklart, annars ringer de. 

 

Det känns faktiskt otroligt bra, allting. Nora stortrivs, som är det absolut viktigaste. Vi älskar personalen och Noras "närmaste kontakt" på dagiset är helt underbar. Nora kommer få det helt toppen där! Nu har vi haft tre dagar där vi har varit med till och från, mer och mindre. Nu är det meningen att Nora ska vara där själv, så länge allt går bra. Men första veckorna kör vi kortare dagar, för att vänja henne. Det ska vi egentligen göra hela tiden, pröva slippa ha henne där från morgon till stängning. Men nu i början blir det nog 10-14 dagar så långt det låter sig göras. 

Fröken jagärintesåbrapåattuppdatera är här för att skriva lite igen.

Nu är det över en månad sedan jag skrev och jag skäms lite. Jag som skulle vara så duktig på att skriva för att ha allt som händer nedskrivet så att man kan se tillbaka när minnet inte längre räcker till. Kanske det ska bli mitt nyårslöfte? Igår började jag också tänka att jag kanske ska skaffa en liten bok jag snabbt kan skriva ner saker i, så kan man hellre skriva ett blogginlägg senare för att dela det med er? 

För ibland har man inte alltid tid eller ork att skriva här och så går tiden och man glömmer bort det.. 

 

Nog om detta. Dags att uppdatera lite om vad som hänt sen sist jag skrev.

- Vi har helt glömt att skriva ner när vi kunde se Noras sista tänder som har ploppat upp, som vi gjorde i början, men sista tiden har hon fått tand efter tand. Nu tror jag vi kan räkna till 6 tänder där uppe och 4 där nere!

- Vi var en tur i Halmstad under Luciahelgen och fick firat lite svensk jul med paket och svensk julmat. Andra natten var Karl och jag fast bestämda på att sluta med nattmat till Nora. Efter att ha varit uppe med en ledsen tjej i 1,5 timme somnade hon och har sedan dess inte fått mat på natten!

- Hon sover väldigt upp och ner fortfarande men vi tror det beror på alla tänder som dyker upp och plågar henne. Men hon äter i alla fall inte på natten mer så det räcker oftast att vi kommer in och ger henne nappen eller lägger en hand på hennes mage. 

- Nora har blivit väldigt gosig av sig! Hon vill gärna sitta i knät och kommer gärna gående med en bok hon vill att vi ska läsa för henne, ger den till oss och sträcker sen fram armarna för att vi ska lyfta upp henne i knät.

- Om jag säger "Kan mamma få en kos?" så kastar hon sig i famnen och vill pussas och kramas. 

- Nora kommer ofta och "hämtar oss" när hon vill att vi ska följa med henne. Hon kommer och tar tag i ett finger och drar med oss. Oftast in till sovrummet där hon vill hämta en napp eller sin snutte som hon har blivit väldigt glad i.

- Karl och jag säger ofta att Nora är väldigt smart. I mina ögon är Nora fortfarande en liten bebis men hon börjar ju egentligen bli en stor tjej! 15 månader och om man tänker på allt hon har lärt sig under 2013 så är det inte så konstigt att hon kan så mycket nu! 

- Julafton firade vi i Molde hos farmor och farfar tillsammans med den närmaste släkten på norska sidan av familjen. Skriver ett eget inlägg om det senare. 

 

Vår lilla tjej. Tänkt så mycket du har utvecklat dig sista året! I början av 2013 var du 3 månader gammal. Du låg mest still, gärna i ditt babygym utan att säga så många ord direkt. Nu har det gått ett år sen den tiden, och du springer runt här hemma, babblar och säger några ord. Du är full av energi och alltid lika glad! Du är den som betyder mest för mamma och pappa och vi längtar efter att se vad du kommer lära dig under 2014! Det kommer garanterat att vara mycket, särskilt när du börjar på dagis om mindre än en vecka! Åh lilla hjärtat, nu är du stor på riktigt!