Johanna - mamma till Nora

Från det att Nora lärde sig att resa sig i sängen, har det slått sig helt om när det gäller att lägga henne. Igår kväll höll vi på i 20 min innan hon äntligen ville ligga i ro och somna. Hon skulle upp och klättra, hur trött hon än var. Varje gång hon ställde sig upp, lyfte vi upp henne, gav henne en kram och la ned henne igen och sa god natt. Hon gick direkt upp i krypställning, började klättra och vi lyfte upp henne. Såhär höll det på i 20 min. Tillslut var hon så trött att hon inte orkade ta sig upp och vi kunde få henne att somna med en roande hand på magen. Puh, vi var helt slut när hon äntligen somnade och höll tummarna för att det bara var en engångshändelse. Men, det har varit likadant idag när hon skulle sova sin första lilla lur och likaså den andra, som hon just nu ligger och sover. Läste lite på nätet och det verkar vara väldigt vanligt i denna åldern, så vi är absolut inte ensamma. Men det gör inte saken lättare, för slitsamt är det. Det kommer säkert vara såhär en period nu, och det är bara att hålla ut. Är glad att Karl och jag har varandra, så att vi kan turas om och stötta varandra. Tänk att allt detta bara hände över en natt, märkligt. Det är tur att hon är världens gladaste och goaste tjej när hon är vaken, då blir allt det som ibland är slitsamt så mycket lättare.