Johanna - mamma till Nora

I lördags fick Nora feber. För första gången sedan hon blev född. Hela 39,3 vidade termometern. Så det var en hängig tjej vi tog hand om på lördag, som sov massa, ville vara nära hela tiden (så fredagens närhet var nog ett tecken på att detta skulle komma) åt lite och ja, så som man är när man är sjuk. Igår var det likadant och även idag har hon varit sjuk med feber. Lite hosta har hon också haft. 

Läste lite på nätet om "3 dagars febern" som barn ofta får under sitt första år och det verkar nästan som att det är det hon har fått. Det håller i 3-4 dagar, vilket betyder att hon kan vara sjuk imorgon också men sen är det förhoppningsvis över. 

Hon fick lite febernedsättande nu innan hon skulle lägga sig idag och temperaturen minskade då till 37,7 - vilket är bra. Får hoppas hon får sova bättre inatt än vad hon gjorde natten till idag.. 

Lilla hjärtat, det gör så ont i mamma och pappa när du inte har det bra ♥ Man känner sig så maktlös, det är liksom inte så mycket man kan göra än att bara finnas där och trösta. 

När man ska bli mamma för första gången så föreställer man sig hur livet kommer till att bli, man har läst och hört hur livet som mamma är och man skapar sig en uppfattning. Men det är först när man blir mamma på riktigt som man förstår hur underbart det är och att det inte är i närheten av det man hade föreställt sig. Man lär sig också med tiden vad man sätter extra stor pris på. Som när Nora var nyfödd, då somnade hon på oss mer eller mindre varje dag. Hon kunde somna i min famn när hon ammade, hon somnade på våra magar när vi satt i soffan och kunde egentligen somna nästan var som helst. Men just de där stunderna när hon somnade på ens mage, i ens famn, det var liksom en vardag och även om det var så mysigt så var det inget man tänkte över. Det var ju så varje dag. Men när hon blev några månader så var det väldigt sällan som hon gjorde det och först då insåg jag hur mycket jag saknade det. Och ni kan säkert förstå varför jag tar upp detta nu? För någon dag sen var Nora otroligt mammig och ville vara nära hela tiden. Hon ville upp i famnen och känna mammas trygghet. Så när jag satt där på golvet la jag henne i min famn och på bara några sekunder så somnade hon. Jag tänkte att det inte ville vara så länge så jag njöt så mycket jag kunde av det ögonblicket som nästan aldrig händer längre. Men när det hade gått 40 min och jag började få ont i ryggen lyfte vi in henne till sängen där hon fick sova vidare. Hade det inte varit för att jag satt obekvämt hade jag kunnat sitta där med henne, sovandes i famnen, huuur länge som helst! Det gäller verkligen att ta vara på alla ögonblick nu när de är små, för det är så mycket som händer från dag till dag att man aldrig vet när man får uppleva detsamma igen! 

Nora började ju gå nästan precis en vecka innan sin 1 årsdag. Varje dag har hon övar och övat, blivit bättre och säkrare för varje steg. Nu springer hon fram i världens fart och att gå och springa är nog något av det bästa Nora vet! Det lyser om henne när hon inser att hon kan ta sig fram snabbare än någonsin! Nu i helgen knäckte hon koden på det där med att gå med skor. Det går inte lika snabbt som utan, men nu klarar hon att ta flera steg även med skor. Så nu är det såklart mycket roligare att få vara i lekparken när man kan gå själv, utan att behöva hålla mamma eller pappa i handen! 

Jag ligger ju ofta någon dag bak med skrivandet, men så är det. Men åh, vilken helg vi hade! Underbart höstväder med sol, blå himmel, träd som pryds av höstens alla färger och heldagar ute med fina vänner ♥

Våra små har lekt och busat bland löven, vi har druckit varm choklad från vårt favorit ställe och laddat våra kroppar med energi. Vad mer kan man önska sig?

Nu är vi helt säkra på att det är tand nummer 3 och 4 som är på väg ut! Så många gånger som jag har sagt att tand nummer 3 varit på väg.. Men nu är vi helt säkra. Efter många oroliga dagar och nätter så kan vi både se och känna 2 små riskorn. De är de främsta, översta tänderna som är på väg. Skönt att de äntligen bestämmer sig för att titta fram, det har ju tagit så lång tid. Och Nora blir ganska orolig av sig när det är tänder som är på väg, så förhoppningsvis får hon en liten pause nu innan tand nummer 5 vill komma fram.