Johanna - mamma till Nora

Tänk att hon redan är 9 månader. Så säger jag varje gång hon fyller en ny månad, för tiden går alltid lika fort, men denna gången känna det lite extra speciellt. Idag har hon funnits i världen lika länge som hon låg inne i min mage! Tänk så mycket hon utvecklades inne i magen och hur mycket hon har utvecklats utanför magen, på lika lång tid. Från ingenting i magen till en helt frisk tjej på 49cm och 3000gram och för att sedan komma ut i världen för att utvecklas till den hon är idag - världens bästa tjej! Och så mycket som hon lärt sig på dessa 9 månader utanför magen, wow, jag blir så stolt av henne för varje ny sak hon lär sig och det finns inget bättre än att få vara mamma till världens mest fantastiska lilla skapelse. Mammas lilla hjärta ♥

 

Lilla tjejen vill göra allt annat än att sitta still och jag tycker det är så härligt att se hur full av liv hon är! Just nu är det bästa nog att resa sig upp mot soffbordet och försöka flytta sig ett par steg åt sidan. Det är också väldigt spännande att stå och se på när tvättmaskinen är igång, hur kläderna snurrar runt och runt, tycker Nora. 

När hon är sliten älskar hon att sitta i mammas knä medan hon läser ur en bok. Favoriterna är Drömmarnas trädgård och Kosevänner, gärna om och om igen. Ibland kan hon faktiskt krypa och hämta en bok själv och sätta sig, för att sen vänta på att man ska komma och läsa för henne. Hon vill gärna bläddra i böckerna själv och pratar ofta till figurerna i böckerna också. Åh, det är så kul att se att hon verkligen älskar böcker, det är ju så mysigt att läsa för henne!

Från det att Nora lärde sig att resa sig i sängen, har det slått sig helt om när det gäller att lägga henne. Igår kväll höll vi på i 20 min innan hon äntligen ville ligga i ro och somna. Hon skulle upp och klättra, hur trött hon än var. Varje gång hon ställde sig upp, lyfte vi upp henne, gav henne en kram och la ned henne igen och sa god natt. Hon gick direkt upp i krypställning, började klättra och vi lyfte upp henne. Såhär höll det på i 20 min. Tillslut var hon så trött att hon inte orkade ta sig upp och vi kunde få henne att somna med en roande hand på magen. Puh, vi var helt slut när hon äntligen somnade och höll tummarna för att det bara var en engångshändelse. Men, det har varit likadant idag när hon skulle sova sin första lilla lur och likaså den andra, som hon just nu ligger och sover. Läste lite på nätet och det verkar vara väldigt vanligt i denna åldern, så vi är absolut inte ensamma. Men det gör inte saken lättare, för slitsamt är det. Det kommer säkert vara såhär en period nu, och det är bara att hålla ut. Är glad att Karl och jag har varandra, så att vi kan turas om och stötta varandra. Tänk att allt detta bara hände över en natt, märkligt. Det är tur att hon är världens gladaste och goaste tjej när hon är vaken, då blir allt det som ibland är slitsamt så mycket lättare.

Ja, kanske hon ändå är där nu? Jag som trodde att hon kanske aldrig skulle komma till den perioden, med tanke på hur lätt hon har haft för att vara utan mamma och pappa hela tiden. Men nu tror jag kanske den perioden smyger sig på ändå. Hon vill gärna vara nära mamma hela tiden. Sitter vi på golvet ska hon klättra upp i min famn hela tiden. Sätter jag ner henne på golvet igen så vänder hon bara och klättrar upp igen. Hon har ganska svårt för att somna själv nu, om hon inte är väldigt trött. Innan kunde vi lägga henne i sängen när hon var vaken, säga god natt och gå ut ur rummet. Ibland fick vi komma inom en eller två gånger och ge nappen, men sedan somnade hon alltid. Nu blir hon ofta ledsen när vi lägger henne ner och vi måste nästan alltid sjunga, hålla handen på hennes mage, ta upp och trösta innan hon efter många vänder från mage till rygg, kan somna. Men innan hon har somnat trygt öppnar hon ögonen ett par gånger för att se att vi är där, somnar om, kolla, somnar om och så vidare.

 Nära vill hon vara, aldrig långt ifrån oss. Visst är det mysigt, att hon gärna vill vara i famnen, men tycker synd om henne när hon har så svårt för att somna och är rädd att vi inte ska finnas där. På ett sätt känns det konstigt att de plötsligt kommer till en sån period, när det inte alls har varit så tidigare. Men ju äldre hon blir, desto större blir världen för henne och såklart mer skrämmande med allt nytt. Så det är kanske inte så konstigt ändå?

Idag tog Nora sina första krypsteg! Herregud, jag blev helt tårögd! Som vi har väntat på denna dagen! Lilla tjejen som har övat och övat och idag sa det bara klick och hon tog sig framåt en 5-6 steg. Det fanns ingen tid att ta fram videokameran, men jag antar att hon kanske vill visa oss imorgon igen? Hon var ganska trött och sliten nu på kvällen när hon gjorde det, så imorgon är hon full av krafter igen och då hoppas jag tekniken sitter och att hon vill prova på nytt. Hon var i alla fall såå glad när hon upptäckte vad hon hade gjort, som alltid när hon gör något för första gången. Wow, vad stolt jag är! Vår lilla 8 månaders tjej, så liten men ändå så stor!

Ord kan inte beskriva min kärlek till denna lilla tjej, ibland tror jag faktiskt att jag ska spricka av lycka. Det finns ingen som kan få mig att må så bra som detta lilla mirakel kan och så mycket värme som hon sprider runt sig, ååh, mammas finaste tjej ♥

Vilken dag det har varit idag! Nora har haft energi så att det bubblar över vilket har gjort att vi har haft fullt upp hela tiden! Idag har hon haft en raket i rumpan och inte varit still alls nästan, utan varit överallt på golvet och uppe på saker! Hon har tidigare bara krypit upp i min famn när jag har suttit på golvet med henne, men idag har hon både provat att klättra in i diskmaskinen och in i liggdelen på vagnen som har varit på golvet. Plantan som står på golvet har hon både provat att äta och försökt att ta reda på vad det där svarta är som plantan växer i..

Helt själv har hon ställt sig i krypställning för att sedan sätta ena handen på kanten på antingen diskmaskinen (när den stod öppen) eller liggdelen, sen göra likadant med den andra handen för att sedan avsluta med att först resa sig upp på knä och tillsist fötterna. Hon blev ganska förvånad första gången hon fick till det, men skulle efter det inte göra något annat än att prova igen och igen. Mamma och pappa var helt till sig av glädje och tyckte det var precis lika kul som Nora! Vi hann inte ta några bilder, men filmat fick vi gjort! Därför har jag inga bilder att visa er, men det kan jag säkert göra imorgon, för detta är säkert något hon kommer vilja göra hela tiden nu!

Idag har hon också klarat att ta sig från krypställning till sittställning! Så nu måste krypningen vara runt hörnet! Nu är både teknik och balans på plats, nu väntar hon väl bara på rätt tillfälle att göra det på. Kanske hon redan har gjort det, utan att vi har sett? Nja, det tror jag kanske inte, men ååh, jag längtar så tills hon ska krypa för första gången!