Det här med att bloggahar jag provat två gånger tidigare. Det funkar en stund - men efter ett tag känns det som att man bara skriver om det samma, ingen kommenterar och det rinner ut i sanden. Inte speciellt kul, alls.
Men nu är det dags att prova det igen, för tredje gången. För denna gången känns det verkligen som att jag har något att skriva om, att dela med mig av till vänner och familj. I september förväntar vi oss en liten halvmeter, som Karl kallar det. En liten blöjunge, som jag säger. Och det mina vänner, är helt magiskt!
Att bo i Oslo, 45 mil från familjen och att inte ha alla sina vänner samlade på ett ställe, är inte det lättaste. Det funkar, såklart, jag trivs ju hur bra som helst här. Men när saker som detta kommer in i bilden blir det annorlunda. Jag vill ju vara nära familjen hela tiden, dela med mig av allt som händer. Därför tänker jag att detta är ett fint sätt att hålla alla uppdaterade på.
Så nu lägger vi allt som heter sena kvällar och trötta söndagar bakom oss, för här blir det mest bebisprat framöver!
Kos dere, som norrmännen säger.
Gleder meg til å følge med her fremover Johanna! :) Mye spennende som skjer for deg fremover. Fint å kunne følge med selv når vi ikke jobber sammen lenger :/ Men - håper at vi fortsetter å ha så god kontakt! :)