Åh, nu smälte mitt hjärta precis, igen! Vet inte hur många gånger det kan smälta, men mitt hjärta har gjort det många gånger de senaste månaderna i alla fall. Nora låg i mitt knä medan jag sjöng för henne och gjorde rörelser med hennes armar och ben. Istället för att bara smila som hon brukar, så kommer det ljud ut av hennes mun! Inte så att hon skrattar högt som bebisar gör när de är lite äldre och man kittlar de på magen, men det var små söta fnittringar och det var bara så fantastiskt! Hoppas hon vill göra det ikväll igen så att pappa får höra! Det är ju det som är synd när inte båda är hemma, att man kan missa saker. Vem vet när hon gör detta igen? Hoppas snart i alla fall!
Och på tal om att skratta. Hahaha, jag skrattar bara jag tänker på det. Nora ska ju ta Tran varje dag som jag nämde igår och hon gillar inte det. Igår bad jag Karl ta bilder när jag matade henne med det. Haha, söta lilla vän.

♥
MUMS!!!