Johanna - mamma till Nora

Just nu känns det som att Karl och jag spelar två olika roller för Nora. Jag är den som ger henne trygghet, lugnar henne när hon har svårt för att somna och är den stilla och harmoniska. Karl däremot, är den som får henne att skratta mest och är hennes absoluta favoritleksak. Han kan både sjunga, laga ljud, dansa och är alla roliga leksaker i en och samma förpackning. Det är nog väldigt naturligt eftersom jag är den som tar hand om henne på dagarna och blir därför automatiskt hennes trygghet och när pappa kommer hem har han massa energi över till henne så blir det massa bus och lek. Det visar sig oftast när Karl för exempel ska prova att lugna henne om hon vill sova lite på dagtid. Även om han gör precis som jag brukar så hjälper det inte. När jag sen provar så somnar hon på en gång. Mammas trygghet antar jag? Och tvärtom, när jag gör allt jag kan komma på som kan få henne att skratta så ligger hon bara där ibland och ser på mig, precis som att hon undrar vad sjutton jag håller på med? Så kommer pappa, det räcker att hon ser honom, så smilar hon stort! Den roliga pappan, antar jag?